Rattanakosin Island

Jag har flyttat och är nu roomie med Malin. Lägenhetskomplexet heter Rattanakosin Island condominium och är en dubbelskrapa som har 37 våningar. Utsikten är fantastisk och läget inte det sämsta. 15 minuters promenad till Central Pinklao som är en kjeda med lite "lyxigare" butiker. Där ligger Bodyshop också vilket passar mig bra. Där kan man också gå på bio och äta salladsbuffé på Sizzler. 15 minuter åt andra hållet ligger en pir där man kan ta båten över till Khao San rd eller till Siriraj. Det går mycket bussar utanför också vilket är bra.

Igår var jag på lite Halloween-party. Jag var gotisk. Vet inte om jag lyckades men svart runt ögonen var jag i alla fall. Jag köre drag queen-tricket och lackade sminket med hårspray. Det funkade! Deep house och fransk elektro fanns på menyn. Helt i min smak. På partyt var 30 franska studenter i 18-årsåldern. De var franska och omogna. Men de gick senare vilket gjorde att stämningen lättade och jag kunde dansa mig svettig.

Lite tråkig uppdatering men det kommer mer. Jag ska skärpa mig. Hejta.

Munkgunga

Lite snabbuppdatering. I eftermiddags svidade jag om till långbyxor, nyinköpt jeansskjorta, guldklocka (bling, fast ändå typ lite digital-casio-casual, 20 spänn piratkopia) och sneakers. Ville bli lite mera street smart, inte röd tysk turist. Tror jag lyckades. Man måste härda ut ibland känner jag.

Träffade Art vid piren vid Siriraj och tog cross river ferry över till tah chang, ett stenkast ifrån royal palace. Vi åt lite vegetariskt (han kör stenhårt på kinesiska 10-dagarsdieten). Sedan tog vi oss till ett ställe där de serverade thai-té. Sött så klart. Till det vitt bröd man doppade i grön sörja (söt) som framställdes av ett speciellt löv som ångkokas försiktigt för att bevara alla aromer. Även två olika stekta vita bröd som var, just det, söta. Ett med choklad och ett med smörsmak. Sockernivåerna nådde sin peak kan man säga.

Vi gick förbi en gigantiskt gunga i teak som munkarna tidiagre gungade i en gång om året. Orkar inte förklara mer än att det är någon slags ceremoni men att kungen förbjudit det nu eftersom folk ramlade ner och typ dog. Den stod i närheten av stadshuset i Bangkok vilket framför sig har ett stort torg. Där tränar cheerleders sina moves på kvällen. Vi stod och inspekterade en stund. Väldigt underhållande.

Gick förbi demokratimonumentet och sedan ett annat monument som rests för studentdemonstrationerna i Thailand som började 1973 och flera år framöver vilka ledde till en massaker där till slut 10.000 människor dog av våld från militären. 5000 personer har aldrig återfunnits. Rykten säger att deras kroppar togs till crocodile farm och matades till krokodilerna för att undanröja bevis. Så 13 oktober varje år högtidlighålls denna dag av de som fortfrande minns. Men det är just det. Inte många minns, eller vill minnas tydligen.

Sedan Khao San road. Äntligen kände jag mig inte som turisterna. Min dresscode hade lyckats! Vi drack en öl från 7eleven och vandrade omkring i området. Hade intressanta diskussioner om militärtjänstgöringen i Thailand. Same same but very different.

Nu är jag hemma efter en smidig tur med buss 79 fram till dörren. I morgon är det health promotion som gäller i ett community. Antaglien kommer jag och Malin få visa lite träningsövningar för de människor som dyker upp. Spännande minsann.

Chang

Helgen bjöd på lite china town (där de förberedde inför söndagens 10 dagar långa vegetariska festival, det går ut på att låta bli kött i 10 dagar helt enkelt). China town var som övriga Bangkok, kaotiskt med massor av folk över allt. Skillnaden var förstås kineserna och att maten var kinesisk. Logiskt kanske.

Det blev lite drink på en restaurang under bar himmel på ett tak. Undrar om det var före eller efter rock/blues-stället? Ibland är minnet inte det bästa. Det var iaf en mysig liten bar med liveband. Sedan lite Khao San road i spöregn och fulla turister som inte brydde sig ett dugg om regnet. Dumma turister.

Jag har sett världen största elefant (eller chang på thai). Erawan. Ett tempel utanför bangkok där man kan tillbe elefanten eller elefantens ägare. Det kändes overkligt när man kom in på området där elefanten stod. Som en film. Ungerfär som att stå under skrapan i Västerås. Same same but very different.

Åk inte till crocodile farm. Om du inte vill se ledsna djur och 10.000 krokodiler som ligger i högar på varandra. Det enda djur jag ville se, tapiren, hade lagt sig i sitt hus. Det gjorde han absolut rätt i!

Måndag, home visit, tisdag, child center, onsdag, home visit. Det är vad praktiken har erbjudit. En närmare detaljerad beskrivning kommer säkert tråka ut. Så jag skippar det. Man kan se klasskillnaderna ganska tydligt. Det är ju lite därför man är här. För att se hur kulturen skiljer sig från Sverige. Jag har på mig svenska sjukhuskläder. En av lärarna tyckte jag såg ut som en pilot. Jo, han tackar ja.

Health center och whisky

Okej. Datakvinnan sade att internetuppkopplingen är värdelös på dormatoriet. Allt funkade som det skulle på fakulteten men inte "hemma". Så ännu en anledning att hitta annat boende. Messenger funkar i alla fall och det är ju bra.

Denna vecka har startat ganska soft. I onsdags hade vi lite föreläsning om hur deras primärvård funkade. Typ en timme fram till lunch. Sedan ledigt. I tordags var vi på studiebesök på ett health center, inte alls så långt bort från Khao San road. Vi fick genomgång, med powerpoint så klart, av översköterksan/chefen två timmar på morgonen och sedan rundtur.

"Hälsocenterna" i Bangkok fungerar lite som en vårdcentral men med utökad service. Just detta center var specialiserat mot tuberkolos, hypertoni ocd diabetes mellitus. Huset inrymmer även tandläkare (i Thailand ingår tandvård i primärvården), sjukgymnaster, neonatalmottaging, analyslabb och barnmottagning. Så deras verksamhet är ganska bred. Om centret inte kan ta hand om en viss patient, remiterar de till ett större sjukhus, exempelvis Siriraj. Ungefär som i Sverige.

Jag hade kunnat gått därifrån med en unge på typ ett år. När vi gick förbi henne i väntrummet klängde hon sig fast i mina byxor och vägrade släppa taget, tittade upp på mig med bus i ögonen. Jag smälte. Sötunge!

På kvällen träffade jag Art och vi såg New York, I love you på "världens" största bioduk. Mer bio tror jag då det bara kostar 20 spänn här. Sedan blev det inhemsk bar med thai-whiskey och cola. Där beställde man in en kvarting för typ 30 spänn och blandade sin egen grogg. Det var intressant. Sedan gick vi till ett ställe som hette G.O.D. Det var inte riktigt min kopp med te. Kommersiell trance och stroboskop är inte riktigt min grej kan jag känna.

Igår blev det bara vila då jag hade home studies på schemat. Thailändsk whisky är farligt.

På söndag fyller bästa mutte år! Kom ihåg att gratta. Puss på söto! Ajö.

Weekend market och kultur

I söndags stämde jag träff med Art som jag träffade på partyt i fredags. Vi åkte skytrain till Mo Chit och tog oss till en park som översatt till svenska blev järnvägsparken då den ägs av tågbolaget i Bangkok. Vi hyrde cyklar och åt lite lunch framför en damm full med lotusblommor. Det var trevligt minsann.

Efter att vi cyklat omkring ett tag tog vi oss vidare till weekend market. Det är himlen för secondhandgrejer. Jag köpte en asfin t-shirt med lite hårdrockstema på vilken jag naturligtvis förlade någongång under kvällen. Efter ännu en måltid och barbesök (där Singha-öl och drinkar inmundigades) gick vi in i konstiga gångar och hamnade på i en liten bar där de körde taiwansesisk koreansk schlager. Det var både spännade och fruktansvärt på samma gång. Sedan fick det vara nog. Jag tog taxi hem.

Dagen efter var det en formell välkomstträff. Vi träffade alla viktiga personer, fick lite föreläsning om thailands sjukvårdssystem och rundtur i byggnaden. När vi åt luch träffade vi en annan falang som kom från tyskland. Hon läste till läkare och gjorde något slags utbyte hon med. Falangerna håller ihop minsann.

Börjar känna mer och mer att jag vill hitta en ny lägenhet. Ska internetsöka lite och ta mig runt till lite olika ställen så fort jag kan. Bara jag orkar ta mig i kragen lite.

Idag var vi på lite kulturbesök. Vi besökte grand palace och teak palace. Narisarat ville ta oss till emerald palace också men vi avböjde. Men vi sparar biljetterna så kanske vi åker dit med Na eller Ben i helgen. Det är bara en viss mängd intryck åt gången man kan smälta känner jag.

I morgon ska jag ta med mig datorn till fakulteten så de fixar inställningar för skype, msn, norton och spotify. Vi fick erfara att skolan tydligen blockerar massa program för thaistudenterna. Sicket oskick. Men förhoppningsvis ska det vara löst för oss i morgon

One night in Bangkok

Okej. Så jag blev sjuk med feber och så. Tog det lungt och sov ut dagen efter thaimassageäventyret. Följde med flickorna till Khao Ping köpcentra och kollade lite vad slipade glas till solglasögon skulle kosta. Typ 6000-8000 bath (1200-1600 spänn) sammanlagt om jag skulle välja en klassisk Ray Ban-båge. Lagom. Jag ska fundera.

Jag gjorde en fantastisk upptäckt! Hittade nässpray a la sude i min väska och lyckan var gjord. PRISA SVENSK HEDERLIG NÄSSPRAY!

Sedan kom fredag. Jag bestämde träff med Decha utanför Hermes i ett av Siam-komplexen. Käkade lite och letade sedan efter rosa accesoarer. Decha hade nämligen någon mystisk fest på gång som ett street-magasin anordnade där temat var rosa. Tidningen heter förövrigt Cheeze. Cheezi tänkte jag. Hittade tillslut rosa hängslen och jag blev en skolpojke i ett nafs i mina gråa shorts samt vita tischa. Eventet började vid halv sju och låg på åttonde våningen i Siam Paragon.

Eventet var alltså en fest för att fira femårsjubileet för denna tidning. När vi kom dit var det folk överallt, kameror överallt, kändisar (?) överallt och en blond falang. Fast jag var iofs inte ensam idag. Jag hängde lite med en tysk som hade bott i Bangkok i fem år och var författare. Det var intressant. Han sade att han levde där under studentvisum för det var enklast så. Han var från min favoritstad Berlin och när jag sade att jag verkligen gillade den staden tyckte han att jag var konstig. Tydligen ansåg han att berlinare var uppblåsta.

När vi tagit oss in i själva eventlokalen bjöds det på äcklig bjudsprit och lite plockmat. Jag drack av den äckliga bjudspriten (som serverades i enlitersglas med äcklig saft) och åt av plockmaten. Sedan drog showen igång. Det var prisutdelning, Thailands egna backstreetboys sjöng, någon obskyr blond ladyboyartist uppträdde och jag satt mitt i allt och drack sprit. Det blev en ganska tidig kväll men det gjorde inget. Enlitersmuggarna hade gjort sin verkan nog på mig kände jag.

Btw, mjölken i Thailand är konstig. Ibland åt en brunröd ton. Men den duger till gröten och kaffet.

Thaimassage och feber

På måndagen åker vi ner till Siriraj hospital igen för att träffa lärarassistenten Narisarat. Hon är smal, liten och har ett härligt skratt. Vi går igenom boendekostnaderna och det framkommer att de har tänkt att jag och Anna ska betala fullt pris bara för att vi bor ensamma i våra rum, trots att vi inte får bo tillsammans. Jag säger att "In Sweden boys and girls are allowed to sleep in the same room" vilket Narisarat säger "OH? You want to sleep together?". Vet inte vad som rörde sig i hennes huvud men hon säger att hon ska prata med läraren. När hon kommer tillbaka har det löst sig. "Special case for you two. You pay same as other.". Bra så. Hon ska också ordna så vi alla får internet.

Narisarat ska på möte med rektorn och grejer så vi går ner och fikar på ett surrealistiskt falang-fik en timme. Väldigt fancy. Jag dricker coffee americano och de andra te.

Vi möter upp lärarassistenten igen och hon ger oss den inofficiella visningen. Siriraj är ett stort sjukhus och tydligen vårdas kungen här för tillfället. Förövrigt är den nuvarnade kungen den kung som "regerat" längst i hela världen.

Narisarat lämnar oss åt vårat öde och vi shoppar lite på marknaden. Jag hittar lite t-shirts. Bruttorna orkar jag inte riktigt med till slut. Man kommer liksom ingen vart. De stannar i VARENDA affär! Så jag drar iväg på egen hand och hittar en lång gång (ca 300 m) som verkar vara ungdomarnas marknad. Hinner inte spana så mycket som jag vill men den ska jag absolut återbesöka.

När vi kommit hem så drar Anna, Malin och jag på jakt efter Food Land. Narisarat sade att det var prisvärt med frukt och sådant eftersom vi blev rippade dagen innan. På vägen dit hittar jag ett par shorts. För typ 35 spänn. En sak till jag kan kryssa från min lista. När vi börjar närma oss Food Land ser vi ett ställe som erbjuder thaimassage för 240 bath/2 timmar. Vi bokar tid till dagen efter klockan 10. Lagom med 50 spänn tycker jag.

Food Land tornar upp sig framför oss. Som en amerikansk film från 50-talet. Lite som en kyrka. Här finns allt en västerlänning kan tänka sig. Mycket tysk-import verkar det som. Jag köper havregrynsgröt.

Senare på kvällen sticker jag, Marie och Malin till Khao San road. Lite av en besvikelse. Mycke mindre och tråkigare än vad jag föreställt mig. Dyr öl. Fast vi blev erbjudna pingpong-show säkert tre gånger och det var ju positivt. Och jag köpte Raybans för 26 kronor också. Inte illa.
När vi ska åka hem kommer aldrig bussen. Vi väntar och väntar. Tydligen har den slutat gå. Vi tar en taxi och till slut fattar mannnen som kör oss var vi ska. Detta efter att han klivit ur bilen, tittat i Maries block där hon har adressen på thai under skenet från billyktan. Han måste varit blind. Det kändes tryggt.

Dagen efter blir klockan 10 och vi är på thaimassagestället. Det var det västa jag gjort i hela mitt liv. Gjorde mest ont hela tiden. 2 timmar av plågan. Men tjejerna verkade gilla det. Knåda, bända, dra, trycka och böja. "You're not gonna die" var kommentaren jag fick av massagemannen en gång. Nä, men ska jag typ knäcka sönder dig så kanske du också grymtar och skriker. Efter det blev jag sjuk. Kände liksom ilningar efter ryggen och nacken, säkra tecken på feber hos mig. Men jag henkade ändå med till Siam square för lite kvällsmat.

Det blev bläckfisk på japanskt vis. Kocken hade en stekbänk som man satt framför och inspekterade när han lagade. Fancy schmancy. De andra skulle gå på bio. Jag kände mig riktigt febrig och tog buss 79 hem istället. Tog typ en timme i rushen. Inte så kuligt. Kollade min temp när jag kom hem. 38,2, Fyfan. Idag är det bättre ändå. Käkar ibu och alvedon. Snorar och hostar. Men känns som det är övergående. I helgen vill jag festa lite ju! Hoppas jag har kryat på mig till dess.

Jag har installerat mig

Det var en liten pars att flyga. Nu sitter jag pa ett internetcafe, darfor utan ringar och prickar. Ja ni fattar. Internetuppkopplingen pa dormatoriet ar minst sagt bristfallig. Dessutom har vi inte fatt nagra ingloggningsuppgifter, sa fran min laptop kan jag inte jobba an.

Resan fran Helsingfors tog 9,5 timme. Det funkade absolut. Vi akte vid halv tolv och var framme halv tva lokal tid. Sa sarskillt jetlaggad har jag inte kannt mig. Somnade latt i mitt luftkonditionerade rum aven om kudden och sangen ar som stenar. Jag har i alla fall kopt en ny kudde. Detta gjorde i och for sig att sjalva sangen kandes annu mera stenlik. Man kan inte fa allt.

Vi borjar var vistelse med att ga till nagon konstig fiskrestaurang dar det nalkades fiskbollar i soppa och en slags flasktortellini. DET AR SA MYCKET FLASK HAR!!! Jag ar i himlen. Fast soppan var ganska acklig. Men som sagt. Allt kan man inte fa.

Sedan Tesco och inkop av frukost. Det blev konstigt formbrod, pressad skinka, mjolk till kaffet. Kaffe tog jag med mig. Och en minikaffepess. Det var ett smart drag. De har inget kaffe har som ar vart namnet. Jag ar smart. Malin gjorde nog det basta inkopet. Duschkram med blekmedel i. Lite antiklimax. Man solar och solar men blir bara blekare och blekare. De har deo med blekmedel i ocksa. Sa man inte ska vara brunare under armarna an vad man ar pa resten av kroppen. SMART!

Dag tva tar vi en minibuss (6 bath) med var fina fina vard Suwanna (som gar tredje aret precis som jag och Malin). Hon visar hos Mahidol nursing faculty som ligger vid Siriraj hospital. Efter det handlar vi lite skoluniform pa den narliggande marknaden. Med skoluniform menas vit skjorta och svarta kostymbyxor.

Vi tar baten over floden Chao Phraya och gar till Khao San road. Bara for att veta var det ligger. En intersant sak ar trafikljusen som raknar ner fran typ 80 till det det ar dags att stanna respiktive dags att aka. Mycket racerbilsaktigt. De ar inte dumma, thailandarna.

Siam Center. Bangkoks NK. Gick omkring dar nagra timmar och bekantade oss. Man gillar luftkonditionering. Hittar finfina sandaler. En sak att kryssa pa inkopslistan. Sedan tar vi buss 79 (16 bath) tillbaka till vart hem. Det tar en timme och ar fruktansvart. Smart att aka hem i rushen. Inte.

Senare bestammer sig tjejerna att kopa frukt till overpris pa gatan. De gillar frukt. Tanten som saljer ler lomskt nar hon tar betalt. DUMMA FALANG tanker hon.

Till kvallsmat blir det en Chang. Gotti.

Sista dagen är kommen

Packning inte riktigt okej. Även fast jag fått rådet att inte packa för mycket väger min väska multum. Ska försöka skala av lite av packningen även fast jag tycker att jag har allt med mig. Tror det är all skollitteratur som väger för mycket! Jag har lite hjärtklappning (dvs resfeber). Har aldrig gjort en sådan här resa tidigare. Inte så långt bort. Inte under så lång tid. Men det blir nog bra när jag väl är framme. Tror tiden kommer flyga iväg. Hejta vinterland, hej 30 grader. Kollade vädret. Det kommer regna. Jag ska ta med mig paraply.